Sitter och dricker mitt kaffe och tittar på Nyhetsmorgon på tv’n. Nu handlar det lite om post covid. Jag känner igen mig i mycket av det hon säger.
Detta är min kortfattade berättelse om min situation.
Jag kanske ser ut som vilken frisk människa som helst, men inombords brottas jag med mängder av jobbiga symtom.
Jag har en jobbig tröttheten som inte går att sova bort. Blir ansträngd för det minsta lilla man gör. Jobbigt med motion som tex bara små promenader. Jag får andnöd, bröstsmärtor till exempen om jag går uppför en backe, en trappan eller gå och prata samtidigt. Jag har ledvärk, frossa ibland även utan feber, huvudvärk, magproblem, och även många andra symtom.
Det är svårt att veta var gränsen går - hur mycket kan jag anstränga mig idag? Utan att nästa dag vara helt slut. Att vara bland folk är också jobbigt. Min hjärna blir så trött och fungerar inte så bra. Att inte kunna tänka helt klart, glömma bort saker och ting är fruktansvärt. Detta är bara några av de symtom som jag har.
Det känns som om jag kommer att få leva med min funktionsnedsättning ett bra tag framöver, vem vet - kanske för alltid. Detta är ett kroniskt tillstånd.
Jag vill bara tillbaka till den jag var en gång i tiden, innan covid och sjukdomen bröt ut. Så, jag kämpar vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.